Flärdfull festlighet

Den kända poeten hörde av sig. Han hade hittat min berlock och ville bjuda på en exklusiv tillställning.

Nej tyvärr. Jag står på nya ben nu och har startat eget,

tänkte jag säga först, men längtan efter berlocken blev för stor. Så jag tackade ja. I min bransch är det viktigt att synas på rätt platser, så för jobbets skull kände jag att det var en nödvändighet att närvara.

Å vilken lyx och flärd som väntade mig! Rader av gyllene drinkar i glas av finaste kristall. Kändisar som sångerskor och trubadurer och skådespelare, de tog min hand i sin och bad om mitt visitkort.
Jag träffade en jättetrevlig tidningsredaktör som ville publicera mig och som tyckte att jag hade ett öga för text som han sällan sett hos andra.



Sen mötte jag en vd på en pr-byrå som sökte någon som var precis som jag och som i princip ville anställa mig på stört. Vi sjöng hymner tillsammans och hon sa att min röst var som gjord för reklamfilm. Hon frågade om jag inte tänkt på att bli skådespelare.

Väninnan ringde mitt i festen men kunde inte dela min glädje. Hon lät arg och sa att jag var ute på hal is. Jag blev så besviken och ledsen att jag kastade mobilen i poolen, så nu måste jag kontakta alla som fått mitt visitkort och säga att jag har nytt nummer. Typiskt.

Är jag en slacker på hal is?
	Nej, du är på rätt väg. Kör hårt!
	Du är en slacker på hal is.
Free polls from Pollhost.com

Min egen

Ni har så rätt. Jag ska inte äta svamp och försaka mina drömmar. Men jag måste komma på hur jag ska finna vägen till dem.

Men idag har åtminstone en stor dröm slagit in. Jag har startat eget!

Egentligen kan jag bo i vilket land som helst, men jag har upptäckt att mina dikter inte är lika bra på engelska. Men övning ger färdighet och språket ska inte stå i vägen.

Ingenting ska stå i vägen från och med nu!


Today i found a pound on the street
in my heart I felt happiness and heat
It was a sign for me to follow my dream
to always swim the opposite direction in the stream
I dont know if I have talent but I have a big heart
and it´s a waste of time to sit at home and fart
thinking of my life
or of how to end it with a knife
Today is always a new day
and nobody can take my dreams away

Dagens outfit: En gul bomullsskjorta i en skir gul färg som jag kan erkänna inte framhäver det allra bästa hos mig. Det försöker jag väga upp med en mössa i mer smickrande grön färg. På nyckelremmarna ska jag hänga nycklar och annat som är viktigt för en egenföretagare.

Jag är på benen igen! Nu latte och powerwalk!

Ciao!

Hur det slutade

Vi tände en eld i trädgården, jag och cigarettmannen. Vi slog oss ner och pratade om våra modeminnen och framtidsdrömmar.

Han räckte mig ännu en cigarett och jag var så inne i hans berättelse att jag tog emot den utan tvekan. Det var först när jag försökte tända den som jag upptäckte att den var en svamp. Jag kunde inte sluta fnissa.

Inte kan man röka svamp sa jag högt för mig själv. Och nej det kunde man inte, men man kunde äta den.





Jag vet inte vart cigarettmannen tog vägen sen, men plötsligt kom jag själv ut ur buskarna och slog mig ner vid min sida. Vi fortsatte prata om modeminnen och skrattade åt varandras skämt jättehögt. Vi hade precis samma humor, precis samma smak. Vi satt där ända tills elden falnat och solen steg över horisonten igen.

Jag vaknade av att jag frös. Jag låg ensam vid den förkolnade brasan och hade världens huvudvärk. Jag hade fortfarande kläder på mig men någon hade tagit min berlock. Jag klättrade över det höga gallret för att komma ut, jag fastnade och fick en reva i Gnochidräkten.

Jag kan inte komma på en enda som skulle vilja ha mitt visitkort nu. Förstår ni hur mycket jag skäms?

Vi ses!

Sverige eller London?
	Åk hem! Där finns ditt hem och dina vänner och 1000 möjligheter.
	Stanna! Du kan inte ge upp redan.
Free polls from Pollhost.com

Vad som hände

Så här var det.
Jag har fått flera nya vänner i London och en av dem hade bjudit med mig till en fest full av konstnärer och kändisar. Jag hade levt sunt i mer än en vecka och kände mig fräsch och sugen på att mingla. Jag var klädd i en ylle- och angoradräkt från Gnoccis vinterkollektion, som jag fått låna av designern som tyckte jag bar upp den så snyggt. Om halsen hade jag en guldberlock som jag ärvt av min mormor, vi stod varandra mycket nära.

Jag minglade i trädgården. Jag lämnade mitt visitkort till flera personer som sa att jag verkade social, charmig och kompetent. Så långt var allt nästan som i en dröm. Jag kände mig lite som Scarlet Johansen eller Benicio del Toro, glamourös och glittrig.

Jag bjöds färgglada drinkar från en bricka av guld. Jag tänkte mig noga för och drack med måtta. En känd poet kom fram och småpratade och bjöd på en cigarett och innan jag visste ordet stod jag och blossade på en. Jag skrattade högt och slängde med håret. Jag kände mig världsvan.

Det var då jag borde ha gått hem, men det gjorde jag inte.

Usch. Det som hände sen är så pinsamt. Jag får skriva om det nästa gång. Men till dess kanske ni vill besvara den här frågan?

Vad är värst?
	Att riskera hälsan för imagens skull.
	Att bära kläder som sytts av personer som knappt får någon lön.
Free polls from Pollhost.com

Vi ses!

Vad hände?

Förlåt.
För att jag inte har bloggat på så länge. Jag menade inte att vara borta, men något hände som fick flera dagar att försvinna i en konstig dimma. Jag lovar att berätta. Kanske redan imorgon.

Just nu försöker jag komma ihåg vem jag är och vad jag gör här.

Hela idag och igår har jag försökt komma tillbaka till verkligheten med hjälp av latte på latte på latte. Här tidigare idag i en härlig hängmatta utanför en butik med underbara varor.


Igår på ett italienskt kafé när jag väntade på en vän medan han gjorde brasiliansk vaxning på ett ställe i närheten.

Han var på jättebra humör när han kom tillbaka, men jag kunde inte riktigt smittas av hans skratt.
Huvudet är snurrigt och tjockt av tankar och icketankar.
Jag funderar på att åka hem till Sverige igen.

Vi ses!
Ciao!