Bimbo-boom

Jag läste att Aftonbladets reporter klätt ut sig till bimbo och gått ut på stan. En skrämmande rapport berättade om ett helt annat bemötande än vad skribenten var van vid.

Jag ville uppleva det själv. Så jag klädde ut mig till bimbo för att bege mig ut i människomyllret. Eftersom jag alltid varit lite av en teaterapa var jag inte så nervös, hihi. Kändes mest spännande att få chans att få träda ur rollen som mig själv ett tag.

Fluffade upp läpparna och ögonen lite, med l´Oreals nya produktserie.
En blond peruk och saken var biff.

Jag vet inte riktigt vad jag väntat mig, men lämnade lägenheten med skräckblandad förtjusning. Jag hade bestämt mig för att gå den vanliga powerwalkrundan, ta en latte på favoritstället och fönstershoppa lite i centrum.




Redan efter några steg möttes jag av den första reaktionen. Krockade med brevbäraren som fastnade i mitt hår och drabbades av ett klaustrofobiskt utfall.

Jävla bimbo vrålade han.

Jag kände mig skändad och smutsig. Men sedd.
Så jag gick vidare.
Överallt föll jag offer för folkets blickar. En dam gick nästan ner i vattnet när jag rundande Årstaviken. På Vivo öppnade de en extra kassan när de såg att jag kom.

Titta en transa viskade några tonårstjejer högt när jag gick förbi dem på gatan. Precis så högt att jag skulle höra.

När jag kom hem hade jag ont i hårbotten. Tänk vilken träningsvärk jag hade haft om jag fixat brösten.
Vad är det som driver unga flickor in i detta beteende?

Nu ska jag bege mig ut på jakt efter vitt nagellack. Mycket hett just nu, gärna i kombination med en figursydd, vit klänning i bomull. Får äta vattenmelon hela veckan om jag ska se bra ut till helgen.

Ciao!